Senaste tiden har varit väldigt lugn! Vi har varit i Baños i 4 dagar där vi knappt lämnat hostlet förutom när vi var iväg en dag och åkte zip-line.Vi firade också 3 månader sen vi lämnade sverige. Så nu har vi gått in på nedräkningen tills vi kommer till hem igen med 96 dagar kvar! 
 
Vi har firat jul i Cuenca. Ganska svårt att få några julkänslor när det är 15-20 grader varmt och molnigt. I Cuenca gör dem sitt bästa för att det ska känns som om det är jul med att ha den största julparaden i Ecuador med 15 000 personer i paraden och uppskattningsvis 150 000 som kollar på den någon gång under de 6 timmar den pågår. Men det är svårt att tävla med en god skinkmacka  med senap och grönkål!
 
Trött tjej några timmar in i paranden.
 
På juldagen hade vi bestämt att vi skulle lämna Ecuador för att ta oss ner till Mancora i Peru. Mancora är en liten kuststad som ligger några timmar från gränsen. Den vanligtvis ganska enkla resan med ett byte av buss vid gränsen blir betydligt mer komplicerad om man väljer att göra det på juldagen. Efter att ha tagit oss med taxi till bussstationen och precis hunnit med den första bussen som går till Huaquillas. Där skulle vi bara byta buss och stämpla ut från Ecuador och in i Peru. Men eftersom det var juldagen så fick vi efter 1 timma veta att den bussen var inställd. Så med hjälp av en tjej från Peru lyckades vi ta en taxi till gränsen och få våra papper stämplade, ta en ny taxi till Tumbes för att sedan åka 20 pers, 1 hund, 1 cykel och några väskor i en minibuss byggd för 14 personer till Mancora. För att sedan ta nåt tuktuk liknade till hostlet. Så efter knappt
10 timmar resande och 6 olika fordon så kom vi fram till hostlet och fick det sista sängarna över nyår. Så nu blir det att ha det gott här vid kusten i fram till den 2 januari.
 
Skönt efter 1,5 månad utan kust.
Banos, Cuenca, Ecuador, Mancora, Peru, Sydamerika, halvvägs kvar,

Längesedan vi skrev sist så här kommer en liten uppdatering av vad vi gjort!

Efter Otavalo åkte vi ner till Quito igen.

Quito.

Vi bodde i gamla stan denna gången istället för Mariscal. Hade 2 dagar i Quito denna gången. Den ena dagen hade vi bestämt att vi skulle ta oss till Mitad del Mundo som är jordens mittpunkt med gps kordinaterna 0, 0, 0. Vi var lite tveksamma till att ta bussen dit, det är en buss genom hela stan för att sen byta till en ny buss, det tar runt 2 timmar att ta sig dit med buss och kostar runt 20 kr enkelväg. Men då vi träffat många som råkat ut för ficktjuvar på de trånga bussarna bestämde vi oss för att ta taxi dit. Så för 30 dollar hade vi en egen taxi i 3,5 timmar. Vi började med att åka till en vulkan som är en aktiv men som inte fått ett utbrott på väldigt länge. Efter det satte vi oss i taxin igen och åkte 15 min till ett museum som är byggt där ekvatorns noll punkt är. Museet är från slutet av 80-talet och byggt efter man hade kollat upp om verkligen monumentet "Mitad del Mundo" som regeringen byggt var på rätt plats. Deras monument visade sig vara knappt 300 m från de rätta kordinaterna.

Jag, Luke och Markus!

På museet får man en rundvandring där de berättar lite om olika incastammar som funnits i Ecuador och man får testa att balansera ett ägg på en spik, gå på ekvatorn och lite andra småsaker. Vet inte riktigt hur mycket skillnad det egentligen gör att man är på ekvatorn eller det är tillgjort men det spelar inte så stor roll.

Ägg på spik! Något att testa hemma. 

Den senaste veckan har vi varit vi Cotapaxi nationalpark som ligger 2 timmar utanför Quito. I området ligger det mängder av berg och vulkaner. Vårt hostel ligger 3500 m med utsikt över flera av bergen. Där finns ingen tv, inget internet, ingen el förutom i huvudbyggnaden och allt värms upp med hjälp av vedeldade kaminer. Man äter frukost, lunch och middag tillsammans och det flesta går upp runt 6 tiden och går och lägger sig vid 21-22. Troligtvis ett av de skönaste hostlet vi kommer att bo på, bra personal och skön stämmning.

När vi kom till vårt hostel så var det lunch och sen gick vi iväg på en kortare vandring på 1,5-2 timmar och tittade på 2 st vattenfall.

 


Vår plan när vi kom till Cotapaxi var att vara där i 2-3 dagar med att gå uppför Ruminahui som är 4700 m för att sedan ge oss på Cotapaxi som ligger på 5897 m. Men då en tyska som gått upp själv på berget 3 dagar tidigare inte hittats, så vi fick göra Pasochoa dagen efter istället som är en 5 timmars hike som går över fält och skog och går upp till 4200 m. När vi inte kunde göra som vi planerat så bokade vi på 3 nätter till.

På väg ner från Pasochoa, Markus, Luke och Fletch.

Dagen efter vi gjort Pasochoa hade skallgångskjedjorna hittat tyskan död efter ett fall på 180 m. Så berget kommer vara stängt i väntan på nya regler. Så vi fick inte göra hostlets vanliga Rumiñahui hike som tar en upp till toppen av berget utan vi fick gå på lite utforsking av berget men lyckades ta oss upp till 4600 m.

Luke, Markus och Fletch på Rumiñahui.

Sen var tanken att vi skulle göra Cotapaxi ihop, men när jag inte mådde så bra som jag hoppats så åkte Markus och Luke iväg på fredag lunch för att testa utrustning och sova uppe på basecampet i väntan på att börja sin klättring upp till 5897 m vid midnatt. Vid 12 tiden på lördagen kom de tillbaka riktigt trötta efter att klarat av att ta sig till toppen på 5 timmar.

Cotapaxi på morgonen!

Solnedgång sista kvällen!
Cotapaxi, Ecuador, Mitad del mundo, Quito, Sydamerika, solnedgång, vattenfall,
Sen vi lämnade Cali har vi hunnit med att vara i Popayán i två nätter, en ofrillig natt i pasto då vi inte fick tag i några bussbiljetter till Ipialés. I Ipalés gjorde vi ett kort stopp och åkte och kollade på en kyrka som är byggd mitt i en ravin. 
 
Kyrka i Ipialés 
 
Ipialés ligger 20-30 min från gränsen till Ecuador och sen är det ca 5 timmar ner till Quito där vi tänkte ha 2 dagar innan Otavalo för att de har en stor festival där första veckan i december. Där det är fest och tjurfäktning varje dag. Vi lyckades missa både tjurfäktningen och den stora festen. När vi verkar ha tagit fel på dagarna. Vi lyckades ändå festa till det lite väl hårt innan vi tog bussen upp till Otavalo på fredagen. 
 
Varje lördag i Otavalo är det det en marknad som är Sydamerikas största. Där det säljs allt från kor och grisar, armband, tröjor och färgade kycklingar!  
 
Färgade kycklingar på marknad i Otavalo.
 
Vi var på marknaden vi 8 tiden och man kan lätt slå ihjäl några timmar där med att bara gå och titta på allt och pruta på allt möjligt. Markus fick köpt en väska och jag lyckade få köpt en poncho till mig som jag egentligen inte ville ha utan som jag började pruta på och till slut var den nere från 29 dollar till 12,50. Och helt plötsligt stog jag där med en poncho.
 
 
Ett ynkligt lite hörn av Sydameikas största marknad. 
 
På eftermiddagen gick vi 6 km för att kolla på ett fågelcenter där de har flyguppvisningar av olika sorters hökar, örnar och Condorer som de tar hand om. 
 
Stor  Vithövdad Havsörn.
 
Harys hök
 
Nu är vi tillbaka i Quito och ska ha två dagar här innan vi tar oss neråt för att bestiga Cotapaxi på 5897 m. 
 Utsikt över gamla stan i Quito. 
 

Avsläppta mitt på motorvägen för att komma snabbare till Salento. 

Första dagen var vi som sagt på en rundtur på plantaget. Den andra dagen åkte vi iväg för att gå en vandring i Valle de Cocora. Vi blev ett gäng från kaffeturen som bestämde oss för att åka dit. Så kl 06:00 gick vi 5 st i från hostlet för att äta frukost för att sedan ta en lätt överpackad Jeep med 12 personer på till parken. Det finns lite olika vandringsalternativ i parken och vi täckte väl det mesta under våra 7 timmar. Vi såg kolibris och drack varm choklad med ost. Riktigt konstig kombination!! Sen gick vi upp till den högsta utsiktsplatsen som är på drygt 3000 meter. På vägen tillbaka ner till by stannade vi och kollade in det extremt höga palmerna som kan bli uppåt 60 m höga!

På väg upp på berget!

Kolibri.

Palmer!

Den tredje dagen var det mest lugnt, på förmiddagen vi gick runt och kollade i byn och på eftermiddagen bokade vi in en 3 timmars hästtur. Tveksam på om jag någonsin kommer bli van vid att sitta på en häst! På kvällen samlade vi ihop ett gäng och gick iväg för att spela Tejo som är att man går iväg och kastar små diskusar i metall på krutpaket och dricker öl. Låter nästan lika högt som ett gevärsskott när någon träffar. Torsdagen blev en riktigt lugn dag med film och lämnade iväg kläderna på tvätt.

Tappat räkningen på antalet solnedgångar vi sett!

Efter Salento åkte vi vidare ner Cali och fick sällskap av ett canadensiskt syskonpar som vi troligtvis kommer resa med ett tag framåt. Cali är känt som huvudstaden av salsa så vi fick bokat in en 2 timmars lektion för oss 4. Riktigt kul men inte alltid så lätt när man ska när man börjar bli trött när man behöver hålla räkningen, komma ihåg steg och då har det bara gått 15 minuter av passet. På kvällen blev det utgång på 2 olika salsaklubbar och försöka visa vad vi lärt oss. Var nog med om det värsta bil resan i hela livet när vi vid 3 tiden tog en taxi på 1,5 mil genom stan med en taxi chaufför som trodde han spelade tv-spel. Var inte ofta under 80 km/h mitt i stan, körde genom 9 trafikljus som stod på rött var av två stycken när vi körde om en polisbil som hade sirenerna på!

Idag kom vi till Popanyan som troligtvis är sista stoppet i Colombia beroende på hur vi tar oss över till Ecuador.

 

Colombia, Kolibri, Salento, Sydamerika,