MarAda.blogg.se

Avenida de Mayo.

 

Ute och käka första kvällen.

 

En av många.

 

Puerto Madero

 

Plaza de Mayo.

 

Gravar.

Söndags tango.

 

Söndagsmarknad!

Utanför arenan

 

 

Vi hade en jättebra bil som både läckte in och saknade vindrutetorka!

Flamingos!

 

Efter någon timma till i bilen var vi framme vid vårt boende för natten och vid den ligger det en röd sjö!

Röd sjö.

 

Stenträd.

Stopp vid varmakällor!

På väg till Chile.

 

Potosi är mest känt för sin gruva som var full av silver malm och gjorde staden till en av Sydamerikas största och rikaste städer i mitten på 1500-talet. Nu är staden inte lika framgångsrik, den är sliten och i gruvan hittar de fortfarande lite silver men mest koppar, nickel och bly. Något som den fortfarande ligger i topp på är högsta städer i världen där de är topp 30 med sina 4090 m över havet.

Vi tog egentligen bara det stoppet för att vi ändrade vår rutt med att åka till Sucre före Uyuni och hoppas på att det skulle torka upp så mycket som möjligt i saltöknen. Så hörde vi att det fanns en aktiv gruva som man kunde få en guidad tur i och tänkte att det kunde vara ett intressant stopp.

Det vi visste innan vi åkte till gruvan var att det skulle vara trångt, varmt och svårt att andas! Tre riktigt bra förutsättningar som egentligen borde göra att ingen som inte jobbar där skulle vilja gå ner. Det som gör att de 10 000 personerna som jobbar i gruvan väljer att göra det är att en vanlig lön i Bolivia är 1000 bolivianos i månaden (920 sek) och de som jobbar i gruvan har ca 3000 bolivianos i månaden.

Vår tur började med att byta om till andra kläder, få stövlar och hjälm med pannlampa. Sen åkte vi till ”miners market”, där vi fick lite fakta om gruvan och en snabb genomgång av vilken typ av dynamit de använder. Sen som ”tack” att man får komma in i gruvan köper man presenter till arbetarna i form av vatten och kokablad.

Efter ”miners market” åkte vi till en lokal där silvret utvinns ur gruvmalmen. Där stenen som bryts i gruvan skickas för att krossas för att silvret ska kunna separeras. Som det mesta i Sydamerika så är arbetsförhållandena lite annorlunda än hemma. De hade valt att sluta använda kvicksilver för att det var dåligt för arbetarna och naturen men så hade de valt att använda cyanid istället.

När vi var klara med detta var gruvan nästa stopp. Första biten i gruvan var ganska enkel där det räckte att huka sig när taket var runt 1,5 m. Det tog inte många minuter innan man kände av att det var svårt att andas och takhöjden sänktes.

På väg in i gruvan.

Efter 15 minuter började det bli riktigt trångt på sina ställen och för att komma in och träffa de första arbetarna var det nog inte större 35-40 cm i diameter. Fruktansvärt trångt och alla som är över 140 cm har nog lite svårt att krypa igenom. De 3 männen som jobbade där var mellan 30-50 och den som jobbat kortast tid i gruvan hade varit där i 10 år. En arbetsdag är minst 8 timmar, men de flesta jobbar mellan 10-12 timmar vissa gör det i några år för att få ihop en budget för att köpa ett hus eller lägenhet, andra för att få ekonomi att gå ihop och få mat på bordet.

Lite vila.

Sen fortsatte vi neråt i gruvan, ju längre ner vi kom ju lättare blev det att andas tack vare ventilations hål. När vi var på väg ut med 30 min kvar av vår 2 timmars tur, kom det en gruvvagn rullandes på spåret vi gick. Och efter någon minut var den framme hos oss. Det var 5 pojkar i åldern 15-20 som kom puttandes på en 1 ton tung gruvagn. Det var ingen som såg ut att ha den åldern de sa att de var utan mer i åldrarna 12-17. Väldigt svårt att ta in förhållandena de jobbade under och se hur de såg ut. Och man kommer förhoppningsvis tänka på dem om man själv får dåliga arbetsförhållanden

La Paz kan nog vara med och utmana San Fransisco som den backigaste staden vi varit i under den här resan! Var man än ska någonstans så känns det som en uppförsbacke. När jag började skriva detta inlägget kändes det som om vi inte hade gjort så mycket på de 5 dagarna vi haft i La Paz. Men när jag tänkte efter så har vi nog fått gjort lite ändå! Första dagen tillbaka från djunglen gjorde vi inte speciellt mycket, utan försökte få fixat med tvätt och foton. Annars gick vi mest runt och kollade på shoppinggatorna där de säljs allt från hängmattor till torkade lama foster men också mycket läder och väskor.

När Markus satte sig för att skriva jobbansökningar så gick jag och gick utanför San Pedro fängelset som ska vara ett av Sydamerikas hårdaste fängelse, där en svensk satt 4 år i början av 2000-talet. Svårt att förstå att det ligger ett fängelse 2 gator från huvudgatan.

På kvällen kom Luke till La Paz så vi passade på att fira med att gå på bio! Väldigt billigt nöje här borta. Vår dyraste film hittills och den kostade knappt 30 kr. På söndagen var det super bowl så då blev det.

Vår näst sista dag i La Paz cyklade vi den välkända Death Road, som är en del av den gamla vägen som går mot Rurrenbaque. Man körs upp till 4700 m/ö/h och cyklar sedan i 3-4 timmar ner till 1200 m. Väldigt svårt att förstå att bilar och lastbilar kört där när det ibland känns trångt när man var 2 cyklar i bredd på en 3 m väg med ett stup på 900 m på ena sidan. Riktigt kul dagsutflykt och välvärt pengarna!

På tisdags kvällen tog vi nattbussen till Sucre. Sucre ligger ganska mitt i Bolivia. Vi fick kanske inte så bra första intryck av Sucre då vårt hostel tog en stark 1:a plats i äckligast hittills. Men vad kan man kräva för 25 kr natten? Igår var vi och kollade på dinosaurispår lite utanför stan. Kom till Potosi för 2 timmar sedan, blir 1 eller 2 dagar här sedan blir det Uyuni och saltöknen. 

Orkar inte lägga upp några bilder då vårt internet är som ett taskigt modem i slutet på 90-talet!

Sen sist vi skrev åkte vi från Cusco till Puno 7 timmar med buss, Puno ligger precis vid Lake Titicaka men är väl inte direkt någon rolig stad men det finns flytande öar av vass som vi åkte ut och kollade på, på kvällen gick vi och kollade på bio. Bion var nog det finaste stället i stan.

Floating Islands på Lake TiticakaHur öarna ser ut under ytan!

Efter Puno satte vi oss på bussen i 7 timmar igen för att ta oss ner till den bolivianska gränsen och sedan vidare ner till La Paz. Sen Cusco har vi fått resesällskap av Alex, en kille från San Fransisco som vi rest med i 1,5 vecka nu och kommer troligtvis hänga några dagar till!

Markus och Alex planerar lite innan vi åker från Cusco.

I La Paz valde vi inte att stanna speciellt länge utan åkte vidare dagen efter till Rurrenabaqúe. En sträcka som kanske inte ser speciellt lång ut på kartan men det tar bra mycket längre tid än vad det ser ut!

 https://maps.google.com/maps?hl=en&q=rurrenabaque&ie=UTF-8&hq=&hnear=0x9161daa8f5dbe9ed:0x99f8c36588516b1,Rurrenabaque,+Bolivia&ei=k9UKUdyIMo3s8gTRl4GACQ&sqi=2&ved=0CJMBELYD

 Vi tog en taxi ut till Villa Fatima som ligger 15 min från centrala La Paz vid 10-tiden och fick biljetter för 80 bolivianos (75 sek) till 12 bussen. Det är inte lika organiserade bussbolag som i Colombia och Peru utan mer lokalbuss liknande. Satte oss på bussen vid strax innan 12 men var nog inte iväg för ens kl 13. Och det tog nog inte mer än 1,5 timma innan vi var stillastående pga av en bilolycka och stod nog still i 1 timma.

Trångt på bussen till Rurrenbaque.

Sen rullade allt på kanska bra i någon timma till, sen börjande grusvägen! Sen var det 18 timmar på en skumpig grusväg innan vi till slut var framme i Rurrenbaque.

Vi hade väl ingen vidare koll på Rurrenbaque innan vi kom dit och det är inte en speciellt intressant stad men det bor knappt 10 000 och att det verkar vara runt 30 grader varmt året runt. Annars finns inte speciellt mycket att göra där om man inte väljer att åka ut på en djungel- eller pampastur. Men när vi är här under regnsäsongen och då är djunglen inte det bästa stället så vi valde att göra en pampas tur. Så direkt när vi kom dit gick vi och hittade ett hostel och gick ut för att letat runt på ett par olika ställen och efter lite prutande valde vi Pink Dolphin, Fick vi ner en 2n/3d tur till 750 bolivianos (690 sek). Så det var vi nöjda med!

Så dagen efter åkte satte vi oss i en bil och åkte 3 timmar på en skumpig grusväg för att sedan sätta oss i båt och på börja våran 3 timmar långa båt tur till vårt läger! På vägen dit såg vi det mesta vi hade hoppats på, 3 olika sorters apor, fåglar, alligatorer och rosa floddelfiner. När vi kommit till vårt läger så var det middag för att sedan åka och kolla på solnedgången och sedan nattjakt på alligatorer.

Närgången apa!

En vrålape hane och hona. Hanen är svart och honan brun. Blev väckta av en vrålapa som gick lös vid 05:00 en morgon.

Dag 2 gick vi upp vid 04:45 för att sätta oss i båten och åka och kolla på soluppgången, sen var det tillbaka till boendet för frukost för att sedan åka ut på Anaconda jakt i ett träsk, för det mesta var det bröst högt gräs och ankel högt med vatten. Då det är regn säsong sjunker chansen till att se dem från 70 % till 5 % så såg inga ormar men det var kul ändå!

Soluppgång!

Sen vet vi inte riktigt om en tjej i vår grupp fick dengufeber eller någon reaktion på sina malaria piller, men var tvungen att åka iväg till sjukhus. Glada att det inte var någon av oss!

Det djuret vi troligtvis såg mest av!

På kvällen åkte vi iväg för att simma med delfinerna. Känns lite konstigt att hoppa i vattnet när man vet att det finns alligatorer och under högsäsong finns det massor av pirayor och det luktar ruttet avloppsvatten. Dom kom väl aldrig riktigt nära oss men någon meter ifrån. Jag kan ha lyckats sparka någon av dem när vi höll på att trampa vatten under de 40 min vi var i.

Delfinjakt!

Det närmsta jag kom en bild på den rosa flod delfinen. 

Vår 3:e och sista dag var en halv dag där vi åkte och försökte fiska pirayor! Kändes som om det var ungefär samma odds på att få pirayor som att se anakondor, men vår guide försökte betydligt mer än vi räknade med! Sen var det tillbaka till lägret för lunch och ta och göra resan baklänges med båt till fastlandet för sedan bil tillbaka till Rurrenbaque. Träffade 2 tjejer från Buenos Aires som vi förhoppningvis ska kunna få lite bra tips och kanske bli runt visade i stan när vi väl kommer dit!

Vår lodge.

Sa jag att vi hade alligatorer precis utanför fönstret. Bokstavligt talat!

Dagen efter var vi tillbaka på bussstationen och satte oss på bussen tillbaka till La Paz. Denna gången tog det 26 timmar då det var jordskred så stora stenar blockerade vägen och vi stod still i 6 timmar innan vi kom förbi! Nu på kvällen fick vi höra att en buss hade kört ut för ett stup på den sträckan vi åkt. Vet inte om det är sant eller inte, men definitivt inte omöjligt med tanke på dessa vägarna.

Lång väntan!

 

Inte speciellt mycket marginaler att jobba med!

 

Nu är vi tillbaka i La Paz igen och ska ha ett par dagar här innan vi åker vidare.