MarAda.blogg.se

4 timmar från Potosi ligger en stad med 20 000 invånare som är en gammal millitärbas mitt ute i ingenstans som blivit en turisthåla på senare år och heter Uyuni! Kan nog helt ärligt säga att det är en stad som inte har något alls att erbjuda om det inte vore för att det ligger världens största salt öken precis utanför.

Vi kom hit på en söndagskväll under karnevalhelgen som skulle fortsätta hela veckan efter också. Vi började direkt leta runt efter en agentur för vår tredagars tur! Lyckades inte få tag i en enda som var ledig varken måndagen eller tisdagen. Speciellt inte på tisdagen då det är allmän helgdag i Bolivia och alla är hemma och blir fulla med familj och vänner. Så vi fick snällt vänta tills onsdagen. Kan vara de 2 segaste dagarna på länge, finns verkligen ingenting att göra där! Den mesta tiden låg vi mest och hade siesta.

När det väl blev onsdag och vi kom iväg på vår tur var första stoppet var en tåg kyrkogård mitt ute i igenstans där vi fick leka av oss en stund.

Tågkrykogård

Luke lyfter skrot!

Efter det var det dags för salt öken. Den ligger en dryg halvtimma från Uyuni. Vi sköt ju så länge som möjligt på att komma till Uyuni för under regnsäsong ligger den för det mesta under vatten, men vi väntade tillräckligt länge för att solen skulle torka upp det mesta. Här hade vi 1 timma med lunch och vi kunde springa runt och försöka ta bilder så gott vi kunde. Det var mycket svårare än vi trodde och blev inte alls så bra som vi hoppades men lite photoshop ska det nog bli bra!

Sen var det sitta i en bil i 5 timmar till vårt första sovstopp.

Vi hade en jättebra bil som både läckte in och saknade vindrutetorka!

Den andra dagen började vi vid 7 tiden och åkte vidare i öknen. Mitt i ingenstans finns det ett område med en massa vulkaniska stenar som vi var ute och gick på.

Sen var det att sätta sig i bilen igen för att åka några timmar för att till slut få se lite flamingos. Känns jättekonstigt att se dem uppe på över 4000 m höjd och i kallt väder. Förknippar dem med sol och varmt.

Röd sjö.

Den andra natten var en kort men kall natt, vi bodde i ett hus på strax över 4000 m utan någon som helst värme och kanske en filt för lite. Så de var att sova med både mössa, tröja och sockar. Vi blev väckta redan kl 4 för att börja vår dag. Första stoppet var en lervulkan som lukatde riktigt mycket svavel. Sen åkte vi och kollade på en sten som ser ut som ett träd och klättrade lite på stenarna. Vid 8-tiden stannade vi till och fick bada i varma källor. Riktigt skönt när man haft en kall natt.

En grön lagun som inte var grön när vi var där!

Resten av dagen var det bara körning. Hade till och med ett kort stopp i Chile innan vi åkte tillbaka till Uyuni.

Så här glad kan man vara när man är i Chile. Gränsen är det diket ni ser på vänster sidan!

Dagen efter satte vi oss på en buss mot Tupiza. Vet inte om den kan varit ännu sämre än vägen  till Rurrenbaque var. Tur är att den inte är 26 timmar lång utan sju. Hade två dagar i Tupiza där vi inte gjorde någonting alls innan vi åkte till Villazon för att korsa gränsen till Argentina. Vi fick tag i en buss direkt när vi kom fram som var direkt till Buenos Aires på 22 timmar. Men redan i starten märkte vi att den här bussen kommer ta betydligt längre. Vi skulle åkte vid 14 men var inte iväg för ens  vid 14:40. Direkt vid gränsen visade det sig vara kö och vi stod still igen. Oväntat länge! Efter 4 timmar märkte buss chafören att det inte var en kö utan parkerade bilar. Så strax efter 19 lyckades vi till slut komma över gränsen. När vi vaknade upp nästa morgon märkte vi att vi stod still igen pga en bil olycka. Så efter 5 timmar i kö var vi till slut igenom.  Men sen efter  ett lunch stopp rullade allt på och vi var framme i Buenos Aires strax efter midnatt efter sköna 33 timmar på en buss! Nytt personligt rekord med 7 timmar!