MarAda.blogg.se

Första dagen i Buenos Aires var vi ganska trötta efter den långa bussresan, men tog oss ut på stan och gick runt och tittade. Vi gick ner till Puerto Madero som är en kanal som går igenom en liten del av staden. Där ligger mängder av restauranger, skyskrapor och fina byggnader. Där ligger också Freddo en av 4 kända glasskedjor som ligger i Buenos Aires. Glassen här får en att inte vilja äta någon annan glass. Så fantastiskt gott. Nu äter vi glass för 70 kr om dagen!

Avenida de Mayo.

På kvällen mötte vi upp med Cecilia som vi träffade i djunglen för att gå ut och äta! Maten här visade man sig inte bli besviken på heller. En platta med kött för 4 personer så att man åt sig mer än mätt och dryck för 60 kr. Kvällen avslutades så klart med ett besök på en av de andra glasskedjorna. Buenos Aires levererar verkligen!

Ute och käka första kvällen.

Andra dagen gick Markus och klippte sig för första gången på 4 månader och jag gick och rakade mig för första gången på 2 månader. Sen gick vi ner på Av Florida och gick och kollade i affärer, Åt ordentlig chorizo med grillat bröd och chimichurri för 12 pesos. På kvällen mötte vi upp med Cecilia och gick ut och åt och gick på klubb i Palermo distriktet.

En av många.

På fredagen tog vi tunnelbanan ut till River Plates hemma arena och köpte biljetter till söndagens match. På kvällen gick vi ner till Puerto Madero och åt riktigt bra biffar!

Puerto Madero.

Plaza de Mayo.

Obelisk.

Lördagen spenderades i recoleta distriktet där vi gick på marknad och var och gick på La Recoleta kyrkogård som är jättefin. 

La Recoleta kyrkogården.

Lite mer än vad man brukar se hemma!

Söndagen gick jag till San Telmo och gick på söndags marknad. En riktigt bra marknad där jag lätt kunnat bränna mycket pengar om Buenos Aires hade varit vårt sista stopp. Marknad i San Telmo.

Söndags tango.

Söndagsmarknad!

Vid 16 tiden tog vi metron upp till Belgarno området som ligger ovanför Palermo distriktet där River Plates hemma arena Estadio Monumental Antonio Vespucio Liberti ligger.

Säkerheten är minst sagt kontrollerande, det är 2-3 biljettkontroller, poliser överallt och de kollade till och med fingeravtryck.

Utanför arenan

River Plate har gått lite dåligt de senaste månaderna och slutade 8:a under höst säsongen. Denna säsong har börjat bättre med 2 stycken segrar innan matchen mot Tigre.

Stämnings mässigt är detta nog det absolut bästa matchen jag varit på. Precis innan matchen börjar tågar 25 stycken killar med trummor in på ståplatsläktaren och hela arenan börjar sjunga med i sången.

Första halvlek bjöd inte på något skön lir direkt och det stod 0-0 när den var slut. En kvart in i andra gjorde Tigre mål om man tänkte att fansen skulle tystna men snarare tvärt om, de sjöng högre och jobbade hjälpte fram sitt lag efter mycket skrik om domarens mamma och han själv. I den 80 minuten kvitterade dem och folk blev galna, 2 minuter efter det tog de ledningen och då gick folk lös! Aldrig varit med om något liknande. Sedan på övertid gjorde de 3-1 innan Tigre fick en straff och reducerade innan domaren blåste av!

Strax efter 18 svensk tid sätter vi oss på planet för vårt sista stopp. Då är det bara drygt 1 månad kvar!

4 timmar från Potosi ligger en stad med 20 000 invånare som är en gammal millitärbas mitt ute i ingenstans som blivit en turisthåla på senare år och heter Uyuni! Kan nog helt ärligt säga att det är en stad som inte har något alls att erbjuda om det inte vore för att det ligger världens största salt öken precis utanför.

Vi kom hit på en söndagskväll under karnevalhelgen som skulle fortsätta hela veckan efter också. Vi började direkt leta runt efter en agentur för vår tredagars tur! Lyckades inte få tag i en enda som var ledig varken måndagen eller tisdagen. Speciellt inte på tisdagen då det är allmän helgdag i Bolivia och alla är hemma och blir fulla med familj och vänner. Så vi fick snällt vänta tills onsdagen. Kan vara de 2 segaste dagarna på länge, finns verkligen ingenting att göra där! Den mesta tiden låg vi mest och hade siesta.

När det väl blev onsdag och vi kom iväg på vår tur var första stoppet var en tåg kyrkogård mitt ute i igenstans där vi fick leka av oss en stund.

Tågkrykogård

Luke lyfter skrot!

Efter det var det dags för salt öken. Den ligger en dryg halvtimma från Uyuni. Vi sköt ju så länge som möjligt på att komma till Uyuni för under regnsäsong ligger den för det mesta under vatten, men vi väntade tillräckligt länge för att solen skulle torka upp det mesta. Här hade vi 1 timma med lunch och vi kunde springa runt och försöka ta bilder så gott vi kunde. Det var mycket svårare än vi trodde och blev inte alls så bra som vi hoppades men lite photoshop ska det nog bli bra!

Sen var det sitta i en bil i 5 timmar till vårt första sovstopp.

Vi hade en jättebra bil som både läckte in och saknade vindrutetorka!

Den andra dagen började vi vid 7 tiden och åkte vidare i öknen. Mitt i ingenstans finns det ett område med en massa vulkaniska stenar som vi var ute och gick på.

Sen var det att sätta sig i bilen igen för att åka några timmar för att till slut få se lite flamingos. Känns jättekonstigt att se dem uppe på över 4000 m höjd och i kallt väder. Förknippar dem med sol och varmt.

Röd sjö.

Den andra natten var en kort men kall natt, vi bodde i ett hus på strax över 4000 m utan någon som helst värme och kanske en filt för lite. Så de var att sova med både mössa, tröja och sockar. Vi blev väckta redan kl 4 för att börja vår dag. Första stoppet var en lervulkan som lukatde riktigt mycket svavel. Sen åkte vi och kollade på en sten som ser ut som ett träd och klättrade lite på stenarna. Vid 8-tiden stannade vi till och fick bada i varma källor. Riktigt skönt när man haft en kall natt.

En grön lagun som inte var grön när vi var där!

Resten av dagen var det bara körning. Hade till och med ett kort stopp i Chile innan vi åkte tillbaka till Uyuni.

Så här glad kan man vara när man är i Chile. Gränsen är det diket ni ser på vänster sidan!

Dagen efter satte vi oss på en buss mot Tupiza. Vet inte om den kan varit ännu sämre än vägen  till Rurrenbaque var. Tur är att den inte är 26 timmar lång utan sju. Hade två dagar i Tupiza där vi inte gjorde någonting alls innan vi åkte till Villazon för att korsa gränsen till Argentina. Vi fick tag i en buss direkt när vi kom fram som var direkt till Buenos Aires på 22 timmar. Men redan i starten märkte vi att den här bussen kommer ta betydligt längre. Vi skulle åkte vid 14 men var inte iväg för ens  vid 14:40. Direkt vid gränsen visade det sig vara kö och vi stod still igen. Oväntat länge! Efter 4 timmar märkte buss chafören att det inte var en kö utan parkerade bilar. Så strax efter 19 lyckades vi till slut komma över gränsen. När vi vaknade upp nästa morgon märkte vi att vi stod still igen pga en bil olycka. Så efter 5 timmar i kö var vi till slut igenom.  Men sen efter  ett lunch stopp rullade allt på och vi var framme i Buenos Aires strax efter midnatt efter sköna 33 timmar på en buss! Nytt personligt rekord med 7 timmar! 

Kom till Cusco för två dagar sedan. Åkte från Arequipa med nattbuss som tog 10 timmar, med troligtvis det största benutrymmet någonsin i en buss eller bussniess class biljett på ett flygplan.

Bra med ben utrymme

Cusco ligger uppe i bergen på 3200 m över havet, så här är bra mycket kallare än vad vi har haft det sen jul med en topp på 15 grader på dagarna och säkert runt 5 på nätterna. Cusco är en mysig stad med 400 000 invånare. Här finns det massor av monument, kyrkor, och inka ruiner som man kan gå och titta på men har så klart kommit hit först och främst för att se Machu Picchu. Så när vi kom till Cusco hade vi redan bestämt att vi ville göra en jugle trek som är 4d/3n. Nu skulle vi bara hitta ett företag som verkade vara seriöst och inte kostade skjortan. Jungle treken kan kosta allt från 190 dollar och kan med lätthet gå upp till ett par 100 dollar till. Efter vi hört att vissa företag har haft dålig utrusting, med dolda extra utgifter och bakfulla guider som försovit sig och lämnat folk bakom så började vi leta runt ordentligt, men efter mycket letande på olika hemsidor efter rekomendationer valde vi Lorenzo expeditions som hade riktigt bra recencioner. Så imorgon blir upphämtade vid 6 tiden för att börja vår trek. 

När vi väl hade fått klart med allt kunde vi börja kolla runt och se vad Cusco har att erbjuda. Så vi gick en liten runda och kollade på en av många gamla inka ruiner som ligger inom gång avstånd från Plaza de Armas. En skön lite promenad för att vänja sig lite vid höjden när man blir ordentligt anfådd av att gå i trappor. På kvällen mötte vi upp med Louise och Josefin från Lund som vi träffade i Mancora för att gå och äta alpacka. Inget märkvärdigt alls men kul att testat. 

Dagen efter gick vi iväg på San Pedro marknaden som ligger något kvarter fårn Plaza de Armas, här säljs allt från sockar, tröjor, väskor, kött, frukt och färsk pressad juice. Man kan också köpa lunch för 3 soles (8 kr) istället för vanliga lunch priset på 6-10 soles. På tal om att allt säljs där så är det inga problem med att få köpt både ko tunga eller mule. Vi fick köpt oss varsin Alpacka tröja, får väl se hur mycket de kommer användas men det är alltid kul att pruta och spela svår köpt. 

Ge ett leende och få tio tillbaka. 

På kvällen gick vi till Kusikuy som betyder glatt litet marsvin på Quechua som är inkafolkets spårk. Så glatt var det kanske inte när vi fick se dem.

Idag på eftermiddagen gick jag upp och kollade på Sacsayhuamán som är en ruin som ligger lite ovanför cusco stad. Att inkafolket var arbetsamma visste jag men att de största stenarna i muren kan väga upp till 200 ton och är figurhuggna är helt galet. 

Mönsterpassning

Vissa delar av muren kan vara upp till 6 meter höga.

Längesedan vi skrev sist så här kommer en liten uppdatering av vad vi gjort!

Efter Otavalo åkte vi ner till Quito igen.

Quito.

Vi bodde i gamla stan denna gången istället för Mariscal. Hade 2 dagar i Quito denna gången. Den ena dagen hade vi bestämt att vi skulle ta oss till Mitad del Mundo som är jordens mittpunkt med gps kordinaterna 0, 0, 0. Vi var lite tveksamma till att ta bussen dit, det är en buss genom hela stan för att sen byta till en ny buss, det tar runt 2 timmar att ta sig dit med buss och kostar runt 20 kr enkelväg. Men då vi träffat många som råkat ut för ficktjuvar på de trånga bussarna bestämde vi oss för att ta taxi dit. Så för 30 dollar hade vi en egen taxi i 3,5 timmar. Vi började med att åka till en vulkan som är en aktiv men som inte fått ett utbrott på väldigt länge. Efter det satte vi oss i taxin igen och åkte 15 min till ett museum som är byggt där ekvatorns noll punkt är. Museet är från slutet av 80-talet och byggt efter man hade kollat upp om verkligen monumentet "Mitad del Mundo" som regeringen byggt var på rätt plats. Deras monument visade sig vara knappt 300 m från de rätta kordinaterna.

Jag, Luke och Markus!

På museet får man en rundvandring där de berättar lite om olika incastammar som funnits i Ecuador och man får testa att balansera ett ägg på en spik, gå på ekvatorn och lite andra småsaker. Vet inte riktigt hur mycket skillnad det egentligen gör att man är på ekvatorn eller det är tillgjort men det spelar inte så stor roll.

Ägg på spik! Något att testa hemma. 

Den senaste veckan har vi varit vi Cotapaxi nationalpark som ligger 2 timmar utanför Quito. I området ligger det mängder av berg och vulkaner. Vårt hostel ligger 3500 m med utsikt över flera av bergen. Där finns ingen tv, inget internet, ingen el förutom i huvudbyggnaden och allt värms upp med hjälp av vedeldade kaminer. Man äter frukost, lunch och middag tillsammans och det flesta går upp runt 6 tiden och går och lägger sig vid 21-22. Troligtvis ett av de skönaste hostlet vi kommer att bo på, bra personal och skön stämmning.

När vi kom till vårt hostel så var det lunch och sen gick vi iväg på en kortare vandring på 1,5-2 timmar och tittade på 2 st vattenfall.

Vår plan när vi kom till Cotapaxi var att vara där i 2-3 dagar med att gå uppför Ruminahui som är 4700 m för att sedan ge oss på Cotapaxi som ligger på 5897 m. Men då en tyska som gått upp själv på berget 3 dagar tidigare inte hittats, så vi fick göra Pasochoa dagen efter istället som är en 5 timmars hike som går över fält och skog och går upp till 4200 m. När vi inte kunde göra som vi planerat så bokade vi på 3 nätter till.

På väg ner från Pasochoa, Markus, Luke och Fletch.

Dagen efter vi gjort Pasochoa hade skallgångskjedjorna hittat tyskan död efter ett fall på 180 m. Så berget kommer vara stängt i väntan på nya regler. Så vi fick inte göra hostlets vanliga Rumiñahui hike som tar en upp till toppen av berget utan vi fick gå på lite utforsking av berget men lyckades ta oss upp till 4600 m.

Luke, Markus och Fletch på Rumiñahui.

Sen var tanken att vi skulle göra Cotapaxi ihop, men när jag inte mådde så bra som jag hoppats så åkte Markus och Luke iväg på fredag lunch för att testa utrustning och sova uppe på basecampet i väntan på att börja sin klättring upp till 5897 m vid midnatt. Vid 12 tiden på lördagen kom de tillbaka riktigt trötta efter att klarat av att ta sig till toppen på 5 timmar.

Cotapaxi på morgonen!

Avsläppta mitt på motorvägen för att komma snabbare till Salento. 

Första dagen var vi som sagt på en rundtur på plantaget. Den andra dagen åkte vi iväg för att gå en vandring i Valle de Cocora. Vi blev ett gäng från kaffeturen som bestämde oss för att åka dit. Så kl 06:00 gick vi 5 st i från hostlet för att äta frukost för att sedan ta en lätt överpackad Jeep med 12 personer på till parken. Det finns lite olika vandringsalternativ i parken och vi täckte väl det mesta under våra 7 timmar. Vi såg kolibris och drack varm choklad med ost. Riktigt konstig kombination!! Sen gick vi upp till den högsta utsiktsplatsen som är på drygt 3000 meter. På vägen tillbaka ner till by stannade vi och kollade in det extremt höga palmerna som kan bli uppåt 60 m höga!

På väg upp på berget!

Kolibri.

Den tredje dagen var det mest lugnt, på förmiddagen vi gick runt och kollade i byn och på eftermiddagen bokade vi in en 3 timmars hästtur. Tveksam på om jag någonsin kommer bli van vid att sitta på en häst! På kvällen samlade vi ihop ett gäng och gick iväg för att spela Tejo som är att man går iväg och kastar små diskusar i metall på krutpaket och dricker öl. Låter nästan lika högt som ett gevärsskott när någon träffar. Torsdagen blev en riktigt lugn dag med film och lämnade iväg kläderna på tvätt.

Tappat räkningen på antalet solnedgångar vi sett!

Efter Salento åkte vi vidare ner Cali och fick sällskap av ett canadensiskt syskonpar som vi troligtvis kommer resa med ett tag framåt. Cali är känt som huvudstaden av salsa så vi fick bokat in en 2 timmars lektion för oss 4. Riktigt kul men inte alltid så lätt när man ska när man börjar bli trött när man behöver hålla räkningen, komma ihåg steg och då har det bara gått 15 minuter av passet. På kvällen blev det utgång på 2 olika salsaklubbar och försöka visa vad vi lärt oss. Var nog med om det värsta bil resan i hela livet när vi vid 3 tiden tog en taxi på 1,5 mil genom stan med en taxi chaufför som trodde han spelade tv-spel. Var inte ofta under 80 km/h mitt i stan, körde genom 9 trafikljus som stod på rött var av två stycken när vi körde om en polisbil som hade sirenerna på!

Idag kom vi till Popanyan som troligtvis är sista stoppet i Colombia beroende på hur vi tar oss över till Ecuador.

I Salento bor vi på Plantation House som förr användes som lokal för att förvara och torka kaffebönor men är nu  omgjort till hostel. Hostlet drivs av Tim som kommer från England. Det är också han han som äger kaffeplantaget. Vår kaffetur startar på baksidan av Tims hus där han under 1-1,5 timme förklarar de olika stegen i processen att göra kaffe och skillnaden mellan Robusta- och Arabicaplantan.

 Han berättar att Arabica bönan är mer aromatisk men mindre koffein rik än Robusta bönan, att Brasilien står för 1/3 av allt kaffe som säljs i världen. Han går igenom allt från hur bönan plockas, blötläggs, torkas, rostas och mals och efter det har nästan 86 % av vikten försvunnit. Han pratar också om vilket klimat, höjd och jord som är bäst för kaffe plantan att växa i och att det får absolut inte komma frost för att det dödar plantan.

Tim har valt att odla Arabica bönor och inom den genren finns det 2 olika sorters plantor, traditionell och modern. Den mordena blir inte lika hög som den traditionella, behöver ingen skugga och man kan plantera dem tätare, och att de tål småkryp bättre, detta gör att man får mer bönor. Det är några anledningar att välja den morderna plantan. 3 andra är pengar, pengar, pengar. Mer bönor mer pengar. Ändå har Tim valt den traditionella plantan.

Från Tims hus ner till plantaget är det ca 5-10 min gång och där tar hans kompanjon över och fortsätter förklara lite mer om deras skalmaskin och hur de torkar sina bönor. Sen gick vi runt på plantaget och till sist rostade han bönorna, malde dem och bryggde kaffe på dem. Efter det vågar jag nog säga att vi fick dricka den mest nybryggda koppen kaffe vi troligtvis någonsin kommer dricka.

Kaffebönor i väntan på att bli redo för att plockas.

Bönor redo för att plockas. Vilket alltid görs i regn. För att sedan skalas och blötläggas

Skalade bönor som ligger på tork.